onsdag 2 februari 2011

Mål nr 5-11 mot Värmdö kommun, det gäller vem som ska ha resurser för opinionbildning

Till Förvaltningsrätten i Stockholm

Tegeluddsvägen 1

115 76 Stockholm

Överklagat beslut

Värmdö kommunfullmäktiges beslut den 15 december 2010 avseende paragraf §§ 298 och 324 beträffande utseende av kommunalråd och oppositionsråd och övriga beslut vid detta sammanträde som är relaterade till fördelning av resurser mellan partierna.

Yrkanden

Det yrkas att förvaltningsrätten upphäver Värmdö kommunfullmäktiges beslut av den 15 december 2010, § 42 samt övriga beslut som innebär fördelning av resurser till partierna på detta sammanträde som fördelning av presidieposter.

Det yrkas även att förvaltningsrätten meddelar verkställighetsförbud, inhibition avseende ovan nämnda beslut.

Sammanfattning

Kommunfullmäktige i Värmdö kommun har vid sammanträde den 15 december beslutat att fördela kommunalråds-, oppositionsråds- och samordningsresurser på sådant sätt att bland annat centerpartiet inte tilldelats några resurser ur denna pott. Mot bakgrund av detta finner klaganden att beslutet strider mot kommunallagen.

Beslutet som det är utformat innebär en så allvarlig inskränkning i de förfördelade partiernas möjlighet att bedriva opinionsbildning och politiskt arbete på lika villkor att beslutet inte ska verkställas.

Det torde också strida mot de allmänna rättsmedvetandent om beslutet stod sig.

Eftersom lång tid kan förflyta mellan det att beslutet fattats av kommunfullmäktige och en dom vinner laga kraft är det av yttersta vikt för de förfördelade att beslutet dessförinnan inte får verkställas och att förvaltningsrätten således meddelar inhibition.

Bakgrund, sakomständigheter och vägledande domar på området

Kommunallagen innehåller ett antal regler som har till syfte att säkerställa likabehandling och att väljarnas röster i kommunalval i största möjliga utsträckning speglas vid utövandet av demokratin i de olika kommunala organen.

I sammanhanget kan pekas på RÅ 1999 ref. 46 där kommuns beslut att utge lägre bidrag till sådana enskilda daghem som inte anslutit sig till det kommunala avgiftssystemet än till övriga daghem har ansetts strida mot likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § kommunallagen (KL).

På samma sätt kan man hävda att parti som inte ingått organiserat samarbete med annat oppositionsparti inte ska missgynnas vad gäller tillgång till resurser.

Lagstiftaren har på olika sätt pekat på vikten att alla medlemmar i kommunen behandlas lika, och i det inkluderas även de röstberättigande Detta framgår av en av portalparagraferna i kommunallagen, nämligen 2 kap § 2 KL, i vilket lagrum det sägs att kommunens medlemmar ska behandlas lika. Så som klaganden förstår detta gäller detta även vad gäller vad gäller val av parti. Största möjliga proportionalitet ska därför eftersträvas vid fördelning av resurser. Ju större de fördelade resurserna är desto viktigare är det att inte något parti förfördelas på ett obilligt sätt.

Lagstiftaren uttrycker detta också genom formuleringen i 2 kap § 10 KL vari man talar om partistöd. Vad som avses med partistöd är inte klart definierat. Det torde dock omfatta alla de resurser som politiska partier erhåller på skattebetalarnas bekostnad, häri torde innefattas kommunalråds-, oppositionsråds- och samordningsresurser. Smärre avvikelser bör kunna vara möjliga att göra för den beslutade församlingen. Större avvikelser torde emellertid innebära brott mot kommunallagen varför sådana beslut per definition torde vara olagliga.

I Värmdö kommuns fall rör fördelningen av samordnings-, kommunalråds- och oppositionsrådsresurser cirka 5,5 helårsarbetstider och medel motsvarande cirka 5 miljoner kr av kommunmedlemmarnas medel. Det förhållandet att större oppositionspartier och den styrande majoriteten kommit överens om att utesluta ett eller flera mindre partier från medelsfördelningen vad gäller den del av partistödet som avser oppositionsråd- och samordningsresurser torde inte han någon rättsverkan. Kommunallagens regler enligt 2 kapitlet §10 KL är nämligen tvingande.

I föreliggande fall har partier motsvarande cirka 90 procent av rösterna i fullmäktige tillskansat sig 100 procent av dessa resurser.

Det är även värt att notera vad som anförs i RÅ 1994 ref 104. "Stödet får inte utformas så, att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti." ger uttryck för den rättviseprincip som bör gälla för partistödets utformning samt att den innebär att det i allmänhet inte är tillräckligt med ett stöd som fördelas per mandat. När det gäller grundstödets utformning anges att även om den naturliga principen för bestämmande av grundstöd är likafördelning mellan de i fullmäktige representerade partierna så framstår en helt konsekvent tillämpning av en sådan princip inte alltid som ett självklart rättvisekrav. De allra minsta partierna kan i vissa fall anses ha ett mindre behov av grundstöd än de största. Om stödet sätts till lägre nivå för ett litet parti - dvs. ett parti som har ett i förhållande till fullmäktigeförsamlingens storlek ringa antal mandat - bör detta därför inte i sig uppfattas som ett otillbörligt missgynnande. Däremot bör inget parti som är företrätt i fullmäktige kunna uteslutas när det gäller grundstöd. Till grund för bedömningen om kraven i meningen är uppfyllda skall vidare ligga det totala partistödets fördelning.”

Vidare kan rättsfallet RÅ 2000:2 anföras där det framhålls att: ”Enligt motiven bör det kommunala partistödet numera ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att förbättra partiernas möjlighet att utveckla en aktiv medverkan i opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom stärka den kommunala demokratin”. Det är vidare värt att notera vad regeringsrätten säger i sina domskäl till RÅ 2000:2: ”Beslutet har således inneburit att det totala partistödet skulle fördelas på ett sätt som inte väsentligt avvikit från vad som hade varit fallet om fördelningen skett med utgångspunkt enbart i mandaten i fullmäktige. Vid sådant förhållande finner Regeringsrätten med beaktande av den ojämna mandatfördelningen att beslutet har getts en utformning som otillbörligt gynnat vissa partier och missgynnat andra. Beslutet strider följaktligen mot 2 kap. 10 § KL.”

Detta torde innebära att man vid beräkning av skäligheten ska ta i beaktande samtliga de resurser som tillställs de olika partierna genom kommunen, antingen på sådant sätt som avses i 2 kap §10 KL eller enligt 5 kap 46 § KL.

Enligt klagandens mening är förhållandena i överklagade beslutet jämförbara med de i rättsfallet då bland annat centerpartiet blivit missgynnat på grund av den utformning som stödet getts.

Beslutet torde även vara ett brott mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter, vilken har status som svensk grundlag.

Man kan även diskutera huruvida fördelning av presidieposter ska medtas i ett resonemang om partistöd. Arvodesberättigade sådana poster torde vara att jämställa med partistöd.

I Värmdö kommuns fall omfattar detta ytterligare cirka 6 årsarbetstider.

Beroende om på om man inberäknar arvodesberättigade presidieposter eller ej förfogar 6 partier över resurser motsvarande mellan 0,5-1,0 årsarbetstider som egentligen skulle ha tillfallit andra partier. Detta torde inte vara förenligt med 2 kap §10 KL

I avgörandet RÅ 1994 ref 104 uttalar regeringsrätten “Kommunfullmäktiges beslut om tillsättande av oppositionsråd får anses utgöra ett beslut om tillsättande av en sådan fullmäktigeberedning som bestämmelserna i 3 kap 7 § kommunallagen avser (jfr RÅ82 2:43)” Av detta följer att resurserna ska fördelas proportionellt, så har emellertid inte skett i nu överklagade beslutet. Med beaktande av regeringsrättens avgörande strider således beslutet även mot 5 kap § 46 KL. Det får anses att även kommunalråds- och samordningsresurser innefattas i regeringsrättens definition av beslut som kan innefattas i 3 kap 7 § KL.

Mot bakgrund av det ovan anförda finner klaganden att beslutet strider mot kommunallagen.

Principiellt resonemang relaterat till Värmdö kommun

Regeringsrätten framhåller att partistöd inte får utformas så att småpartier missgynnas. Samtidigt menar regeringsrätten i RÅ 1994 ref 104 att oppositionskommunalråd ska följa bestämmelserna i 3 kap § 7 KL. Följaktligen ska bestämmelserna i 5 kap § 46 tillämpas vid val och således ska proportionalitet tillämpas. Väl att märka är att domen enbart berörde oppositionsråd. Sannolikt skulle regeringsrätten ha inkluderat samordningsresurser och kommunalrådsresurser. Med en sådan bedömning ska centerpartiet med sina ar 3 platser av kommunfullmäktiges 51 ha sin proportionella andel av dessa. I stället har de större partierna och den styrande koalitionen för Värmdö disponerat över alla resurser. Någon proportionalitet har således inte tillämpats. På denna grunden är det av stor betydelse att få det klarlagt om beslutet i Värmdö kommunfullmäktige strider mot kommunallagen.

Om regeringsrättens beslut i stället ska tolkas så att enbart oppositionskommunalråd ska utses proportionellt och kommunalråd samt samordningsresurser ska anses som partistöd är det beslut som Värmdö kommunfullmäktige fattat i strid med vad regeringsrätten tidigare uttalat om hur partistöd ska vara konstruerat. Det är av stor betydelse att få klarlagt vad som kan anses vara inkluderat i begreppet partistöd. Dessutom är det av stort värde att få ett rättsligt klarläggande om den metod Värmdö kommunfullmäktige använt sig av är förenlig med kommunallagen. Centerpartiet på Värmdö har, som nämnts, inte fått del ur denna resurs, trots att man har 3 platser av kommunfullmäktiges totalt 51 platser.

Värmdö den 24 december 2010

Stefan Mårtensson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar